Hoppsan - vi blev med katt

Ja, så kom den dagen !
Bor man på landet ska man ju ha katt - så är det bara. Men det var inte ett eget eller medvetet val vi gjorde utan det var katten som valde oss (eller som vi sa - adopterade oss). Det hela började i slutet av veckan före älgjakten när det stod en liten grå katt på trappan när jag kom hem. En mycket kelig liten dam som spann vid minsta beröring. Förmodade att hon bara var ute på ett litet äventyr varför hon fick vara kvar ute men morgonen efter när vi öppnade dörren hoppade hon ner från altanstolen och var framme för att säga god morgon. Då hon inte verkade vilja ta sig någon annan stans började jag ringa runt och det visade sig att ingen saknade en katt. Eftersom vi planerade att åka bort ett antal dagar var det emellertid inte en tanke på att vi skulle ta hand om henne i det läget. Fick i alla fall under veckan OK på att hon skulle få flytta in hos en av våra grannar (även om han bor cirka 1 kilometer bort är det att betrakta som granne här i Småland). Han hade en ungkatt som skulle kunna vara sällskap till den lilla grå damen. Tog alltså med henne dit och kom sedan hem med tanken att man hade gjort en god gärning för henne. Döm dock om min förvånging när vi kom hem från Vimmerby sent på eftermiddagen några dagar senare och möttes av katten i trappan upp till trädgården. Tydligen hade hon saknat oss även om vi inte hade vare sig utfordrat henne eller givit henne vatten. Eftersom det var sent och nära noll-punkten tog vi in henne och gav henne lite mat.  Vi beslutade tillsammans med grannen dit hon hade överflyttats att vi skulle ha henne fram till måndag morgon (avresa till Dublin) då hon skulle återlämnas till honom. Det var dock med viss skepsis och stor oro som hon lämnades över morgonen när vi åkte. Tror att vi båda två redan hade bestämt oss att hon nog skulle passa ganska bra i Tallåsen även om ingen av oss ville ta upp ämnet till diskussion. Ämnet kom dock upp till diskussion precis före avresan och beslutet var att om inte damen rymde en andra gång utan fanns kvar när vi kom hem skulle hon få flytta in permanent. Eftersom jag är hundmänniska och haft många hundar (och fått frågan av sambon om jag inte vill skaffa hund vilket jag sagt nej till i dagsläget) kändes ställningstagandet ganska underligt. Visserligen har jag haft 2 katter tidigare och varit kattvakt några veckor men att känna starkt för att ta hand om en ny katt hade jag inte tänkt tanken ens.

Nåväl vi stack i väg till Dublin (beskrivs i nästa avsnitt) och kom hem. Redan innan vi åktre hem var jag tvungen att lova sambon att det första jag gjorde när vi kommit till Skavsta flygplats var att ringa grannen för att se om den lilla damen fortfarande var kvar eller om hon hade rymt. Det var av mindre betydelse om jag kunde hämta älgköttet som styckats dagen innan för putsning och packetering när vi kom hem straxt före midnatt. Hann i alla fall att klara av båda sakerna innan vi fick ut vårt bagade på flygplatsen. Morgonen efter vid 9-tiden var jag över och hämtade den lilla damen som vi båda hade samma namnförslag på - Lady. En sofistikerad och reseerverad liten dam som har sina egna åsikter om vad som ska göras.

Nu får hon vara innekatt någon vecka för att socialisera sig i miljön och verkligen känna var hon hör hemma (vilket verkar framgå av bilderna där hon vilar ut i min fotölj och håller koll på vad som händer och sker från lite upphöjda positioner). Kommer säkert fler inlägg framöver där hon utgör en del i storyn.